vart ligger landet där man böjer bananerna?

vad är de ordspråket nu igen? blod e tjockare än vatten? de där stämmer inte i alla lägen har jag märkt. en annan sak jag lagt märke till att livet är bara fullt me besvikelse, har ju alltid sagt att man inte ska hoppas för att slippa att bli besviken. men ändå hoppas man och sen är man där igen, bevikelse besvikelse.
folk säger jag vet hur de känns osv MEN DE E FAN INGEN SOM VET! hur ska du kunna veta när jag inte säger nått, hur ska du känna de jag känner när du inte varit på samma plan? de orden hatar jag "jag vet hur du känner" knock it off. de vet du fan inte. men men. besvikelse hör väl tydligen till livet som sagt.

morgondagen kommer säkerligen me nya äventyr, elle ja va fan de än är. allt känns så jävla bittert nu, livet i helheten. känns som man får börja klättra upp åter igen. känns som man trillat ner i en mörk jävla håla o inget man kan göra för att orka klättra upp, sätter sej ner för att få energi o ork att dra sej upp. jävla tankar me, försvinner inte heller. påminner hela hela tiden. men wtf va ska man inte stå ut me, men man får se allt me glimten i ögat tydligen, de man inte dör av de blir man härdad av. detta sten hjärta kan inte bli mkt hårdare nu känns de som. så härdad behöver man inte bli mer.

slutsatsen? ja tydligen är inte livet en dans på rosor, för även dom har törner.

sry om jag låter bitter osv, händer mkt i livet nu, tvungen att skriva av mej lite sådär. men fan upp o nikka socker drikka, livet e fullt me överraskningar, de blir bättre me tiden :/ elle nått..

nej kudden nästa kanske. bättre dag i morron?

kärlek&respekt

Ikaros<3

fucking miss u!